True

I Sverige har vi väldigt hög dricksvattenkvalitet. Något som innebär att vi sällan har höga halter järn i kranvattnet. Det händer dock. I denna artikel tänkte vi därför berätta mer om hur du upptäcker järn i dricksvatten, vilka gränsvärden som finns, samt hur man går tillväga för att filtrera bort detta ämne i ett vattenverk.

Hur upptäcker man järn i dricksvattnet?

Att uppmärksamma metaller i vattnet är oftast enkelt. Många gånger kan du känna igen den karaktäristiska järndoften eller -smaken när du dricker. Det finns också fall då vattnet blivit utsatt av svårfällt järn, vilket leder till att vattnet blivit brun- eller rödaktigt.

Det finns även andra tecken som kan tyda på förhöjda järnhalter i vattnet. Till dessa hör:

  • Brunaktiga avlagringar på porslin, handfat, diskmaskin och liknande.
  • Nytvättade kläder har bruna eller svarta fläckar.
  • Vattnet är väldigt grumligt.

Är det farligt med järn i dricksvattnet?

Det korta svaret på denna fråga är, nej. Generellt sett är det inte farligt med järn i dricksvattnet, förutsatt att halterna inte är väldigt höga och man inte dricker vattnet under en lång tid.

Livsmedelsverkets gränsvärde för järn i dricksvatten ligger på 0,2 milligram per liter och då betecknas vattnet som tjänligt med anmärkning. Något gränsvärde för otjänligt vatten finns inte.

Så behandlas järn i ett vattenverk

I Sverige är vi lyckligt lottade som har en sådan pålitlig vattenreningsprocess och distribution av dricksvatten. Det är detta som gör att vi har en sådan hög dricksvattenkvalitet. Men hur renas egentligen vattnet i våra VA-verk? På följande sätt:

1. Först och främst tas vattnet, vilket exempelvis kan bestå av grund- eller ytvatten, in i verket.

2. Därefter tillsätts syre vars syfte är att eliminera koldioxid och järn. Processen kallas för luftning eller oxidation.

3. Efter luftningen genomgår vattnet en filtreringsprocess – bestående av exempelvis sandfiltrering och aktivt kol - som avlägsnar naturliga ämnen och vissa mikroföroreningar.

4. När detta är gjort måste vattnets naturliga föroreningar avlägsnas. Även föroreningar som orsakats av jordbruk eller industrier tas om hand om. Till dessa föroreningar hör arsenik, bekämpningsmedel, mikropollutanter, nitrater, radioaktiva föreningar, järn och magan.

5. Vattnet är nu nästan klart för att drickas. Det genomgår nu en sista desinfektionsbehandling för att eliminera såväl virus och bakterier. Något som man gör med hjälp av en klor-, ozon- och UV-ljusbehandling.

6. Som ett sista steg behandlas vattnet för att kalokolsyrejämvikt, varpå det distribueras vidare till våra kranar.